Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies
hämta geoposition

Helad från cancer – metastaserna var plötsligt borta

Hans Mannefred fick veta att han drabbats av obotlig cancer och att han förmodligen bara hade några veckor kvar att leva. Han och bekanta vände sig till Gud och bad om ett helande. Nästa gång Hans blev röntgad fanns det inte längre några spår av metastaser i lungorna och lymfkörtlarna.

BIld 1: Hans Mannefred. Bild 2: Från läkarutlåtandet när cancern upptäcktes. Bild 3: Från journalen några månader senare när man upptäckte att metastaserna försvunnit.

I oktober i höstas fick Hans Mannefred sådana magsmärtor att han föll ihop hemma på golvet där han låg i hela tre dygn innan han kom till sjukhus. Läkaren konstaterade att han hade tarmvred men upptäckte också att Hans hade en tumör i magen av samma storlek som en mindre melon. Inte nog med det, Hans hade även metastaser i lungorna och lymfkörtlarna.

– Läkaren sa att cancern var obotlig och att jag kanske bara hade fyra veckor kvar att leva, så jag ringde mina vänner och sa att de fick komma och hälsa på mig innan det var försent, säger Hans.

– Jag är inte rädd för att dö eftersom jag har min tro men däremot för att lida, fortsätter han.

Vännerna bad för ett helande

Även inom vården började man planera för palliativ vård för Hans, det vill säga förberedelser för den som ligger för döden. Men Hans har alltid haft en gudstro och han och vännerna bad för ett helande. Många av dem tillhör Frälsningsarmén i Huskvarna där Hans var och är aktiv. Eftersom Hans var medveten om att livet här på jorden snart kunde vara slut tog han beslutet att som en avslutande ceremoni bli civilmedlem i kåren.

– De sjöng bland annat "Tryggare kan ingen vara" då, det var en väldigt stark och känslosam stund för mig, minns han.

Fick blodförgiftning så operationen sköts fram två gånger

Ett par månader senare var Hans fortfarande vid liv och det bestämdes att tumören i magen skulle opereras bort i januari men på grund av att personalen som tog hand om Hans slarvade med den stomipåse han hade så fick han blodförgiftning. Han fördes med ambulans till akuten och var nära att stryka med men lyckades överleva även detta. På grund av det flyttades datumet för operationen fram men han fick en ny blodförgiftning. Den här gången på grund av en infektion i den venport han fått inopererad för att hans armar var så sönderstuckna av nålar efter alla blodprov som tagits. Den togs bort och magoperationen sköts fram ytterligare två veckor.

Röntgen visade att metastaserna hade försvunnit

När Hans blev undersökt igen visade röntgenplåtarna att det inte fanns några spår alls av metastaser i lungor och lymfkörtlar, detta till både Hans och läkarnas glädje och förvåning.

– Jag har läkarintyg på att jag hade metastaser och ett annat som visar att det inte finns några. Jag har läst journalen flera gånger och undrat om jag inbillat mig allting för det är nästan ofattbart, utbrister Hans.

Operationen föll väl ut

Tumören i magen som satt nära bukspottskörteln blev i alla fall borttagen, liksom en del av tjocktarmen och tunntarmen. Det var en stor operation som tog sju timmar och tumören vägde hela ett kilo men det hela föll väl ut. På köpet har Hans blivit fri från sin diabetes, då han i och med cancern har gått ner 20 kilo i vikt.

"Min gudstro har fått mig att orka"

Händelsen har medfört att Hans fått nya perspektiv på livet.

– Jag har insett att den största rikedom man kan ha är hälsan och hade jag inte haft min gudstro hade jag aldrig rett ut eller orkat med det här, säger han.

– Men så har jag ju världens bästa läkare, Jesus, på min sida och han har utfört detta mirakel, fortsätter han.

Hans uppmanar till bön för mirakel

Till den som har cancer vill Hans förmedla hopp och han uppmanar till bön då ett mirakel kan komma fortare än man tror. Många cancersjuka, både troende och icke troende, har hört av sig för att de vill att Hans ska be om helande för dem. Han får även en hel del förfrågningar om att komma till kyrkor och berätta sin historia.

Boken "Jag tror inte på tomten, jag tror på Jesus"

Idag är Hans 58 år, ensamstående utan barn och lever på sina pensionsförsäkringar. Han skriver på en bok om sitt liv med titeln: "Jag tror inte på tomten, jag tror på Jesus" och den blir förhoppningsvis klar i höst. Överskottet av intäkterna ska gå till att köpa gitarrer till cancersjuka barn, då Hans inspirerats av Elvis gitarrist som tagit ett liknande initiativ. Hans påpekar att just musik och kultur kan betyda mycket för hälsan och måendet hos den som är sjuk.

Boken är indelad i tre delar.

– Den sträcker sig från sandlådan till dödsbeskedet och slutligen miraklet. Mitt liv har varit en berg- och dalbana och jag har sannerligen fått uppleva livets hårda skola, säger han.

Från ett liv i samhällets toppskick till depression och hemlöshet

Hans har nämligen haft ett liv i samhällets toppskikt som politiskt engagerad, journalist och debattledare i tv. Han hade gott om pengar och ett stort socialt nätverk men när han fick sparken från jobbet som chef för studieförbundet Vuxenskolan fick han en psykisk kollaps. Han dök han ner i en så djup depression att han till och med blev av med sin bostad och sov utomhus under en månads tid. Då upplevde han också att många vänner försvann samtidigt som han lärde känna människor ur samhällets bottenskikt.

Frälsningsarmén stöttade ekonomiskt, med matkassar och andlig spis

Via Frälsningsarmén, som Hans på den tiden mest hade en yrkesmässig relation till, fick han mycket stöd både ekonomiskt och med matkassar och han spenderade mycket tid där. Han vill särskilt lyfta fram frälsningssoldaten Ulla Gunnevik som har funnits till för väldigt många människor med brister och behov.

– Men det viktigaste var den andliga biten, att få komma in i Guds hus, säger Hans.

– När jag intervjuade Anders Björck, före detta försvarsminister (M), så sa han: "Det räcker inte med mat och fickpengar för en utsatt person men Frälsningsarmén erbjuder något som kommunen inte gör, nämligen andlig spis och det behöver vi människor. Det gör Frälsningsarmén unik.", avslutar Hans.

Text: Teresia Jansson

Publicerat: 2018-03-23Skriv ut