Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Mitt i livets svårigheter - ha förtröstan!

"Många människor upplever otrygghet, rädsla, sjukdom, sorg… både på grund av pandemin, men det kan också vara av andra orsaker, separation, flykt, att vara papperslös… Ja, det finns många olika omständigheter som gör att livet kan kännas svårt ibland." Se, läs och lyssna till månadens andakt om att ha förtröstan trots svårigheter, med Inger SIlfverdal, ansvarig för Frälsningsarméns kår i Östersund.

Filmat och redigerat av Jonas Nimmersjö

Min framtid är i Herrens händer

Sång nr 84 i Frälsningsarméns sångbok skriven av : Kai och Thorsten Kjäll

  1. Min gårdag är förbi. Den gav mig visshet om Herrens nåd för mig, en syndens slav. Förlåtelse och kärlek fick jag röna den stund då jag mitt allt åt honom gav.

Min framtid är i Herrens händer. I natten mörk han ljuset tänder. Han leder mig ett steg i sänder på väg till himlens land.

  1. Jag möter nyfödd dag med hoppfullt sinne och griper om Guds löfte, rikt och stort: Som dagen är, så skall och kraften vara. Det löftet räcker fram till himlens port.

  2. Förtröstansfullt jag bidar morgondagen, min dolda stig för Gud är uppenbar. Han leder mig och länkar mina öden, i Herrens trofasthet jag trygghet har.

Under kriget i Finland

Tillsammans med min man så sjöng jag en sång som handlar om framtiden i Guds händer. Den här sången är ganska känd inom Frälsningsarmén. Det var ett frälsningsofficerspar som skrev den här sången under väldigt speciella omständigheter, Kai och Thorsten Kjäll. Deras dotter, Kai Kjäll-Andersson har berättat om den här sången, att den kom till under kriget i Finland.

Det var så att paret fick förordnande till Helsingfors och for med sina små pojkar 1941, då det var krig där. Flera gånger om dagen fick de ta sin lilla 1-åring och sin 3-åring och springa ner i skyddsrum för att det var flyglarm när det kom plan för att bomba. Då fick de ta skydd och sitta där tills det var över.

Det måste ha varit en mycket svår situation, och under den tiden så började de skriva på den här sången, ”Min framtid är i Herrens händer”.

Idag - under coronapandemin

Jag tycker det är väldigt starkt och berörande, och jag tänker att i den här tiden, med coronapandemin, så är det många människor både i Sverige och i andra länder som också har det mycket svårt. Som upplever en stor rädsla, otrygghet och oro, liksom de säkert gjorde i Helsingfors under kriget när den här sången kom till.

Vi har andra omständigheter men många människor upplever otrygghet, rädsla, sjukdom, sorg… både på grund av pandemin, men det kan också vara av andra orsaker, separation, flykt, att vara papperslös… Ja, det finns många olika omständigheter som gör att livet kan kännas svårt ibland, och det gör det väl för oss alla till och från.

Förtröstan - mitt i allt

Jag tycker att det är så starkt när jag då tänker på hur den här sången kom till, att de hade en sådan förtröstan mitt i allt. De hade erfarenhet av att Guds omsorg bär mitt i det obegripliga, och hjälper och leder.

Jag ska läsa två små korta bibelord. Det första är hämtat från Jeremia 29 och det här är en känd vers som jag tyckte mycket om när jag var ung. Jag tänkte mycket på den här versen och nu på senare tid så har den kommit tillbaka till mig. Det här är en vers som jag brukar uttala över mig själv och över andra människor som jag ber för.

Jeremia 29:11 ”Jag vet väl vilka tankar jag har för er säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens, till att giva er en framtid och ett hopp.”

Det finns en kraft i bibelordet, och den kan vi bejaka och säga: ”Ja, det här vill jag leva i. Det här vill jag ta till mig.” Och den här versen tycker jag handlar om det som också sången handlar om; fridens tankar och en framtid.

Sedan ska jag läsa från Ordspråksboken också. Det är en vers som vi läste här på ett personalmöte på kåren i Östersund här om dagen.

Ordspråksboken 3:5 ”Förtrösta på Herren av allt ditt hjärta och förlita dig inte på ditt förstånd.”

Var det inte precis så som Kai och Thorsten Kjäll gjorde där i Helsingfors, mitt i kriget? De skrev i den här sången att de förtröstar på Herren. Ibland kan det vara väldigt svårt, men de ville sätta sin förtröstan till Gud, och de upplevde att Gud var med dem och bar dem och gav dem trygghet.

Vi ber:

Tack Gud, för alla människor som kan vittna om att du har varit med i svåra tider och stunder. Tack för den trygghet som du kan ge. Hjälp oss att växa i tillit och förtröstan på dig. Hjälp oss att öppna oss för det du vill ge. Var särskilt nära dem av oss som just nu går igenom riktigt svåra saker och låt oss få erfara att du är med, att du leder ett steg i sänder och att du bär oss. I Jesu namn, Amen.

Text: Inger Silfverdal, ansvarig för Frälsningsarmén i Östersund

Publicerat: 2020-11-04Skriv ut