Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Andakt-välkommen härliga sommar

”I Jesajaboken talas det om hur Gud, som skapat det vi ser runt oss, ger ny kraft till den som är trött och ny styrka till den som är svag. Mitt i sommarens härlighet är vi älskade av den Gud som lovat bära både oss och det som är tungt för oss.” Karin Larsson, skribent och frälsningsofficer har skrivit månadens andakt.

Foto: armennano/pixabay.com

Nyss hördes göken för första gången i år, i rabatten blommar den första lilla vallmon, syrenhäcken blir allt grönare och blommorna slår snart ut. Ytterdörren står öppen och ljumma vindar sveper genom huset. Som så ofta den här tiden av året gnolar jag, tyst invärtes ibland och högljutt andra gånger, på sommarsånger och psalmer av olika slag. Det är ett sätt att visa glädje över ”denna ljuva sommartid”.

”Nu förstår jag att det måste finnas en Gud!”

”Den blomstertid nu kommer”, vars text jag lärde mig innan jag förstod många av de ålderdomliga orden men gladdes åt det framförliggande evighetslånga sommarlovet, varvas med barnvisan ”Sommarvals” vars inledningsstrof är rubriken för mina tankar i dag. ”Välkommen härliga sommar med myror i stacken och smultron i backen! Välkommen härliga sommar! Så bra att du äntligen kom!” Psalmen ”I denna ljuva sommartid ” har ungefär samma tema som Astrid Lindgrens sommarvisa ”Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nå´n sätter fart”.

Skaparen själv står bakom detta skapelseunder som gläder oss så oerhört i sommarens härliga tid men det förvånar mig att det mitt i denna fägring finns de som envist hävdar att det inte finns någon Gud. En nybliven pappa hade påstått det tills han höll sin lille son i famnen och utbrast: ”Nu förstår jag att det måste finnas en Gud!”.

Oro, sjukdomar och bekymmer tar inte paus

Guds oerhörda rikedom, mångfald och godhet ser jag i det som växer, frodas och blommar under sommaren. Jag känner en outsägligt stor tacksamhet över att få leva mitt i sommaren just nu.

”De fagra blomsterängar och åkerns ädla säd, de rika örtesängar och lundens gröna träd, de skola oss påminna Guds godhets rikedom, att vi den nåd besinna, som räcker året om”. Så skrev prästen och professorn Israel Kolmodin i slutet av 1600-talet.

Även om många av oss nordbor liksom lever upp när sommaren, ljuset och värmen återkommer, påminns vi ändå om att bekymmer, oro, sjukdom och elände inte försvinner eller ens tar paus bara för att det blir sommar. Människor sörjer, ängslas och drabbas av det som är plågsamt nu också.

Gud bär oss och det som är tungt

I den nåd ”som räcker året om” innefattas också det storslagna att vi får be till honom som skapat allt det sköna som omger oss. Han som skapat människan till en bild av sig själv, lovar att vara med oss genom Jesus Kristus, alla dagar.

I Jesajabokens fyrtionde kapitel talas det om hur Gud, som skapat det vi ser runt oss, ger ny kraft till den som är trött och ny styrka till den som är svag.

Mitt i sommarens härlighet är vi älskade av den Gud som lovat bära både oss och det som är tungt för oss.

Låt oss därför tacka och be!

Bön

”O Jesus, du oss frälsar, du är de svagas sköld.
Dig, glädjesol, vi hälsar. Värm upp vårt sinnes köld.
Giv kärlek åt det hjärta som ingen kärlek får.
Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår.
Välsigna årets gröda och vattna du vårt land.
Giv alla mänskor föda, välsigna sjö och strand.
Välsigna dagens möda och kvällens vilostund.
Låt livets källa flöda ur Ordets djupa grund”.

(Frälsningsarméns sångbok, nummer 199).

Bibeltexter

"Lyft blicken mot skyn och se: Vem har skapat allt detta? Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar upp dem alla. Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir". (Jesaja 40:26).

"Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre". (Romarbrevet 8:38-39).

Publicerat: 2019-06-13Skriv ut