På Frälsningsarméns webbplats används cookies. Cookies som behövs för att webbplatsen ska fungera kommer att sparas i din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies
hämta geoposition

Andakt - I tystnaden finns Gud

"Allt går så fort. Det är så mycket information. Så många röster vill göra sig hörda. Hur kan någon höra Guds röst i detta myller av ljud och intryck? När vilar folk?" Läs månadens andakt, skriven av Ragnhild Granholm, kårledare för Frälsningsarmén i Skara.

Foto: pixabay.com

Låter tankarna gå

Jag åker mycket tåg, väldigt mycket tåg. Ofta läser jag. Då och då lägger jag ner boken jag har i knät och bara låter tankarna gå. Jag tittar ut genom fönstret och egentligen ser jag väl inte ut, oftast bryr jag mig inte heller om spegelbilden som blir i rutan. Jag tänker istället på människor jag mött, lyssnat på och talat med. Jag tänker på vad de sagt, deras oro, glädje, sorg. Jag ber att Herren ska omsluta dem, beskydda och bevara dem. Och att de ska känna att jag såg dem, även om bara för en kort stund.

Ett myller av ljud och intryck bryter tankarna

Men mina tankar bryts av kvinnor som pratar alldeles för högt om grannar, övervikt och elaka chefer. Det är tonårsflickor som fnittrar och ibland undrar jag varför de behöver en mobil, de hörs ju hur långt som helst ändå. Tonårskillar som knuffas och buffas. Många skriver på sina datorer, varför måste knapparna låta så dant? En del skriver väldigt omusikaliskt, det blir liksom ingen rytm i det. De talar de i mobilen om "viktiga" möten. På skärmar framför många ser jag filmer spelas upp. I öronen sitter hörlurar, ibland är det musik i dem, det kan även vi andra höra.

Barnen stör mig mycket lite, men deras föräldrar. Har de sagt nej, låt det vara nej. Sluta slå med bordet, säger pappan. Sluta slå då! Men inte slutar barnet slå och inte slutar pappan tjata.

När vilar folk?

Igår satt det en medelålders herre bakom mig. Han lyssnade på sin kvinnliga granne, granne både i stolen bredvid på tåget och hemma förstod jag av deras samtal. Hon berättade om sin sjukdom, i detalj. Efter en halvtimme började mannen trumma med sin vänsterhand på bordet framför sig, det vill säga mitt ryggstöd. Inte sa jag till. Men mina tankar var brutna. Inte mycket till eftertanke.

Vad hände med tystnaden? Hur kan någon höra Guds röst i detta myller av ljud och intryck? När vilar folk? När fäster de blicken ut genom tågfönstret utan att se, bara för att vara i sina tankar?

I vår Herres natur

Fast klockan är sen när jag kom hem går jag ut en stund. På fälten mognar säden, i skogskanten hittar jag svamp. Nu blir det tid för tankar. I vår Herres natur finns ljuden som tillåter tankar, kanske inte så stora eller märkvärdiga, men varma och mjuka. Här kunde jag höra Guds röst, se hans verk. Och vet du, svampsmörgåsen var inte så dum den heller. För Herren förser!

Bön

Käre Gud, tack för allt Du förser oss med. Allt från åker, skog och trädgård. Tack för all kärlek Du ger oss, att vi får leva i Din nåd. Tack för att Du hör mig och tack för att jag kan höra Dig i naturens egna ljud. Tack, Herre, att du alltid finns där, bara vi öppnar våra ögon och lär oss lyssna. Amen.

Text: Ragnhild Granholm

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.
Hebreerbrevet 4:12-13

Skriv ut Dela