Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Den allra största gåvan

Julen är för de flesta en tid då vi längtar efter gemenskap, glädje, god mat och att få ge och ta emot gåvor. Men varför firar vi egentligen som vi gör? I den kristna kyrkan är julens huvudperson Jesus Kristus, som föddes för mer än 2000 år sedan i Betlehem. Han förändrade världen och människans villkor för alltid. Sedan dess bjuder kyrkan världen över in människor att dela julens hoppfulla budskap.

Överste Bo Jeppsson, ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland. Foto: Kerstin Tillenius

Varför firar vi jul?

Vår tideräkning och vår jul börjar hos Guds son, Jesus Kristus. Det kristna budskapet har i mer än 2000 år varit anledningen till att vi firar jul. Frälsningsarmén är en del av den världsvida kristna kyrkan. Liksom miljoner andra minns vi den fattiga familjen i Betlehem och firar det barn som för alltid förändrade världen.

Den kristna julen är unik bland världsreligionerna för att Gud själv griper in i historien och blir människa. När Gud blir liten och värnlös delar han våra villkor på jorden fullt ut. Gud kunde i Jesus frysa, hungra, behöva skydd, vara rädd och glad. Jesusbarnet visar för alltid på att Gud delat den svages roll och finns hos utsatte. Samtidigt var detta barn något mer och större. Jesus var från början bestämd till att länka samman himlen med jorden, Gud med människan. Han erbjuder alla människor räddning, att få frid och ett evigt liv hos Gud, när vi vänder om och tror på honom.

Tradition och kärna

Julfirandet som det ser ut i vår tid innehåller flera delar som härstammar från olika kulturella, sociala och folkliga traditioner. Vårt eget ord ”jul” har inte ett kristet ursprung, medan "Christmas-Kristusmässa”, hänvisar till Jesus Kristus.

Hur vi firar våra högtider förändras alltid över tid. Ett svenskt julfirande på 1930-talet såg inte ut som idag, och om 80 år har säkert ytterligare något bytts ut. Vanor, nöjen, resor och medier påverkar människor, religiösa ord ersätts med mer neutrala. Förflyttningar över jorden blandar kulturer och bidrar till nya inslag i firandet.

Men den kristna kyrkan står fast vid budskapet om en Gud som valde att bli människa för att rädda det viktigaste i sin skapelse, människan.

Barnet i Betlehem

Långt innan Jesus föddes pekade profeterna i och kring nuvarande Israel på en framtida morgonstjärna som skulle gå upp över folket, och skapa hopp, frid, rättvisa och nytt liv. Ett litet barn skulle födas ur Davids stam, bli ett ljus i mörkret och en räddning för folket.

”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste.” skrev profeten Jesaja om den som skulle komma. Detta är en av hörnstenarna i den kristna tron.

Detta fick den fattiga familjen uppleva i Betlehem när deras lilla barn på julnatten blev hälsat av såväl änglar, herdar som vise män.

Firar vi afton eller dag?

Många av kyrkans årliga högtider har riktiga kopplingar till dagar i våra kalendrar. Ofta firas själva dagen, en ”röd” och vanligtvis ledig dag, och ibland aftonen. Att det var just morgonen den 25 december som Maria födde sin son nämns i texter först någon gång 100-200 år efter Kristus. År 354 fastställdes datumet av påve Liberius. Inget bevis finns för att det är exakt den dagen som det skedde, men traditionen att fira då har alltså funnits hos oss under mycket lång tid.

Budskapet om att Jesus är ett ljus i mörkret, passar bra under årets mörkaste dagar i vår del av världen. Hoppet i att det vänder och blir ljusare finns också kopplat kring julen.

Löftet i advent

Påminnelsen om Jesus födelse börjar egentligen redan nio månader innan jul, den 25 mars, under Jungfru Maria bebådelsedag. Bibeltexterna i kyrkan berättar om hur Maria får besök av en ängel som säger att hon ska bli gravid och föda en gudason som hon ska ge namnet Jesus.

 I början av december firar vi sedan första advent, då texterna pekar på löftet Jesus gav lärjungarna om att han en dag skall komma tillbaka. Därför handlar sångerna i kyrkan under advent om att ”göra dina portar vida” och ”bereda väg för” en stor kung. Många räknar även första advent som upptakten till julfirandet, medan det från början var en fastetid med uppmaning att förbereda sig andligt och leva enkelt för att göra plats för Guds son under på julnatten. I Sverige är adventstiden ganska unik i detta att vi tänder ett ljus i taget i adventsljusstaken och räknar ner mot jul, oavsett om vi är troende eller inte.

Födelsen och festen

Under julhelgen är advent och väntan över. Just hos oss har vi vårt största firande under julafton den 24 december. Ofta med familjesammankomster, tomte och många julrätter. På andra håll i den kristna världen är det juldagen som är den stora dagen. Vi landar i glädjebudet och sjunger om herdarna, änglarna och en stilla natt vid Jesus födelse. Många kyrkor erbjuder midnattsgudstjänster på julnatten. Men många svenskar väljer fortfarande att gå i julotta tidigt på juldagsmorgon och sjunga om det lilla barnet ”när juldagsmorgon glimmar”.

De vise männen på trettonhelgen

Julfirandet får sin kulmen på trettondagen, den dag då några visa stjärntydare enligt Bibeln kom fram till Josef och Maria för att möta det nya kungabarnet. Männen hade rest långt och följt en stjärna som de sett på himlen. De som enligt traditionen var tre, hade med sig gåvor till Jesus: guld, rökelse och myrra. I vissa kristna traditioner, såsom till exempel den ortodoxa, får barnen sina julklappar denna dag.

Dagarna efter att de vise männen besökt de nyblivna förädlarna tvingades familjen att fly för sitt barns liv. Det är också en påminnelse för oss idag, då många barn och barnfamiljer är på flykt undan krig och förföljelser.

Hur länge är det jul?

Trettondagen den sjunde januari, 13 dagar efter jul, markerar i de flesta länder slutet på julledigheten och också firandet. I Sverige behåller vi dock ofta julen till den 13 januari eller tjugondedagen Knut, 20 dagar efter julafton. Enligt traditionen ofta i samband med en julgransplundring där vi dansar kring granen, länsar den på godsaker och slänger ut den. Denna fest har dock inget bibliskt ursprung.

I kyrkan varar trettondedagsperioden egentligen ända till den söndag som kallas septuagesima, av latinets septua, 70. Den brukar infalla i slutet av januari och är alltid 70 dagar innan påsk, med den 40 dagar långa fastetiden emellan. Detta känner vi igen från den populära julsången ”Nu är det jul igen”, ”..och julen varar än till påska..Men det var inte sant, för där emellan kommer fasta”.

Glädjebud för de fattiga

Precis som herdarna såg änglarna och hörde budskapet om barnet, kan vi idag försöka sprida ett glädjebud till alla vi möter. Frälsningsarmén vill vara en del av det ljus som tändes den natten då Jesus föddes och ge hopp till alla människor oavsett bakgrund, ekonomisk situation eller tro.

Julgåvor till Frälsningsarmén omvandlas till gemenskap, julmat, julklappar och julgodis. Mitt i all utsatthet vill Frälsningsarmén bidra till att det blir en god jul för alla.

Överste Bo Jeppson, ledare för Frälsningsarmén i Sverige och Lettland

Publicerat: 2021-12-22Skriv ut