På Frälsningsarméns webbplats används cookies. Cookies som behövs för att webbplatsen ska fungera kommer att sparas i din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies
hämta geoposition

Änglabesök mitt i ångesten

Ola Dahl har överlevt en våldsam barndom med dödshot, skjutningar och tragedier. Men mitt i allt har han upplevt starkt hur Gud har talat till honom, han har haft änglabesök och blivit mirakulöst helad från olika åkommor. Nu vill han ägna sitt liv åt att hjälpa andra som mår dåligt fysisk eller psykiskt.

Ola Dahl, frälsningssoldat på Frälsningsarméns kår i Strängnäs. Foto: Teresia Jansson

"Jag bad att jag och mamma skulle överleva"

Uppväxten i Norge var mörk och kantad av enormt mycket våld då Ola Dahls pappa var slav under ett blandmissbruk. Tidigt fick Ola lära sig bönen Fader vår av sin mor.

– Jag har bett den så länge jag kan minnas. Jag bad att jag och mamma skulle överleva, att inte pappa skulle ta livet av oss, berättar han.

Det hände att Ola och mamman blev jagade av pappan som sköt med sitt gevär efter dem. Ola minns ett tillfälle när de fick springa ut halvnakna i snön och 25 minusgrader och söka skydd i ladugården bland djuren.

– Vi flydde för våra liv men då omslöts vi av ett starkt ljus och jag minns känslan av att Gud beskyddade oss, säger Ola.

Där och då tog Ola emot Jesus i sitt liv

Ola var stökig i sin ungdom och gjorde bland annat inbrott på nattklubbar. Han fick fem syskon och när han själv var 14 år skilde sig föräldrarna. En kväll när han, 17 år gammal, var på sitt rum hemma hos mamman och hennes nye man så såg han hur en gestalt som han förstod föreställde Jesus visade sig på dörren. Ola hörde också en röst som sa: "Ola, du ska följa mig!" Där och då tog Ola emot Jesus i sitt liv och snart följde han med en vän till en frikyrka i Trondheim där han då bodde. Under gudstjänsten kom en pastor fram till Ola och sa: "Ola, du kommer att stå på en scen framför en väldig massa människor som sträcker händerna upp mot himlen."

– Jag förstod att det var mot Herren men jag tänkte att det kunde väl inte vara jag eftersom jag är en helt normal människa, säger Ola.

I slutet av tonåren flyttade han och en vän till Sverige. När de var på en gudstjänst i Södermalmskyrkan avbröt pastorn efter en stund sin predikan och gick upp på läktaren där de två vännerna satt. Han sa att han såg ett stort ljus kring Ola och talade ut samma saker som pastorn i Trondheim hade gjort.

Skulle ha följt med på Estonia

År 1994 blev Ola medbjuden på en kryssning. Han blev glad och tackade ja men efter några dagar började han känna ett starkt obehag inför det hela. Ola berättade för vännen att han inte kunde följa med och avbokade sin resa.

– Det var sista gången jag hade kontakt med honom. Nästa gång jag såg honom var när tv visade bilder på saknade personer. Det var Estonia som jag skulle ha åkt med och som förliste, berättar Ola som sörjer sin bortgångne vän.

Ändrade resplanerna innan tsunamin

Tio år senare planerade Ola en semesterresa över julen till Phi phi-öarna i Thailand tillsammans med en vän. Då påpekade Olas ex-flickvän att det var hans tur att ha deras gemensamma barn den julen. Planerna ändrades på grund av detta så kompisgänget åkte till Dominikanska republiken istället och strax före jul.

– Det var den julen tsunamin kom över Asien och skördade en massa liv. En del bekanta visste inte att vi hade ändrat resan så de trodde att vi var döda, säger Ola.

Vände Gud ryggen då brodern mördades

En katastrof han däremot inte undkom var när en av hans bröder, då 27 år gammal, mördades av någon som misstagit honom för en annan. Det var år 2009 och pappan tog det så hårt att han fick en hjärnblödning, tappade talförmågan och hamnade på ett hem. Även Ola blev totalt knäckt.

– Hela min värld rasade och jag skrek på Gud för jag var så arg på honom. Jag vände Gud ryggen och ville inte ha med honom att göra, säger Ola.

Ångest och förlamning

Han flyttade tillbaka till Norge och som ett sätt att fly från det hela började han arbeta väldigt mycket; 17-18 timmar per dygn. Tillslut sa Olas kropp ifrån, han klappade ihop och drabbades av en psykosomatisk åkomma som gjorde honom förlamad i vänstra sidan av kroppen. Ola var tvungen att lära sig att gå igen men han fick också väldiga problem med ångest.

– Jag har slitit mycket med den ångesten. Jag behövde hjälp med att våga åka buss och ta mig till mataffären och andades i en plastpåse för att lugna ner mig, berättar han.

Gud kallade på honom igen

Så småningom flyttade Ola tillbaka till Sverige och fick jobb på en kriminalvårdsanstalt i Mariefred. Trots att Ola hade vänt sig bort från Gud kände han efter en tid hur Gud började kalla på honom med orden: "Ola, du ska till Frälsningsarmén." Ola tänkte: "Nej, jag är inte en sådan människa!" Han hade fördomar om att det bara var väldigt gamla människor där. Men maningarna fortsatte att komma och efter en tid hamnade Ola och en kollega som tillhör Frälsningsarmén i samma arbetslag. Nu i julas besökte Ola kåren i Strängnäs för första gången.

– Det kändes som om jag hade kommit hem och som om Herren sa att "nu är det dags." Det var så starkt!, utbrister Ola.

"Ola, vad är du rädd för när du ser vem som är med dig?"

I år blir Ola 49 år och för omkring tre månader sedan invigdes han till frälsningssoldat i kåren. Men tanken på att stå och läsa "En frälsningssoldats förbund" inför en folksamling gjorde honom väldigt ångestfylld. Ola bad en bön till Gud hemma i lägenheten. Då fylldes rummet plötsligt av ett stort ljus, nästan lika starkt som en svetslåga. Jättelika gestalter som räckte upp till taket uppenbarade sig en efter en tills halva lägenheten var befolkad och det bländande ljuset som omgav dem liknade vingar.

– Jag hörde en röst som sa: "Ola, vad är du rädd för när du ser vem som är med dig?" berättar Ola.

– Gestalterna utstrålande en oerhörd godhet och jag grät för att det var en så stark gudsnärvaro och jag kände mig så välsignad, fortsätter han.

Behöver inte längre ångestmedicin eller sömntabletter

Ola hade en tid haft problem med vänster axel. I denna stund blev han ögonblickligen helad och all smärta och oförmögenhet att använda vänster arm var som bortblåst. Dagen efter när Ola mätte sitt blodsocker så var hans värden helt normala så plötsligt kunde han inte ta den diabetesmedicin som tidigare hade varit livsnödvändig för honom. Vid besöket av ljusgestalterna lämnade även ångesten Ola helt.

– Efter det har jag varken behövt ångestmedicin eller sömntabletter, säger han.

– När jag läste förbundet vid soldatinvigningen kände jag en sådan gudsnärvaro och jag läste med en sådan övertygelse att tårarna rann både på mig och på min kårledare, fortsätter han.

Vill hjälpa människor som ser tillvaron som helt svart

Till vardags jobbar Ola som larmchef på ett fängelse och som vikarierande vakthavande vid Kriminalvården. Där ingår han även i en krisgrupp som rycker in om personal har blivit utsatt för hot eller om någon har tagit livet av sig. Att få hjälpa människor som ser tillvaron som helt svart är något Ola vill ägna sitt liv åt. Vid flera tillfällen har han sjungit och berättat sin livshistoria för människor, något han hoppas att det blir mer av. Han skriver även på en bok om sitt liv som troligtvis blir klar till jul och den vill han särskilt ge till unga i vårt samhälle som mår dåligt.

– Herren har sagt att han ska rusta mig till strid, att jag ska sjunga och vittna om mitt liv och att jag ska be för människor som ska bli helade i Jesu namn, säger han.

– Men jag skulle vara lika glad om jag stod vid spisen i köket och kokade kaffe, bara jag får arbeta för Herren, avslutar han.

Text: Teresia Jansson

Skriv ut