Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

”Ge järnet!” Världsledarens hälsning till sin efterträdare

Under general André Cox, Frälsningsarméns världsledares besök i april fick vi tillfälle att sitta ner och samtala med generalen och hans fru kommendör Silvia Cox om deras syn på Frälsningsarmén, hur det är att vara general och fråga dem vad de har för råd till generalens efterträdare.

Frälsningsarméns världsledare general André och Silvia Cox, Bild 1: På besök i Sverige, Stockholm, Bild 2: På besök i Mexico, Bild 3: På besök i Malawi. Bild 3: Kommendör Silvia Cox och överstelöjtnant Sarah Wandulu, vid ett kvinnomöte i Malawi. Bild 4: Kommendör Silvia Cox predikar i Sverige, Stockholm vid kongressen. Foto: Jonas Nimmersjö, Salvation Army IHQ

Vilken roll spelar Frälsningsarmén i världen? Viktigaste uppgifterna?

– Frälsningsarméns uppdrag är tydligt och har varit samma sedan 1885, säger general André Cox. Uppdraget är att predika evangelium om Jesus Kristus och att möta människors behov i Jesus namn utan att göra någon åtskillnad.

Och Frälsningsarmen har i över 153 års historia visat att det inte bara är med ord som vi predikar evangelium, utan vi gör det även med socialt arbete och praktisk handling. Det är en sida som jag gillar hos Frälsningsarmén, att det är en praktisk organisation, det är en organisation som är villig att engagera sig och kavla upp ärmarna. Jag vill säga att det är det som är uppdraget och det är oförändrat. Det är fortfarande tydligt och det är fortfarande nödvändigt i vår värld i dag.

Jag önskar att behoven av en Frälsningsarmé hade minskat efter en så lång tid i historien. Men verkligheten visar att behoven av en organisation som vår eller liknande organisationer är större än någonsin. Man ser en växande klyftan mellan fattiga och rika. Och många människor som är utestängda från samhället i dag. Jag tror att utmaningarna med hemlöshet i många av våra västeuropeiska länder blir större. Vi ser fler människor på gatorna, i många städer i Europa. Behovet av en Frälsningsarmé är fortfarande stort.

Har Frälsningsarmén olika betydelse i olika delar av världen?

– Min föregångare general Linda Bond myntade uttrycket ”One Mission, One Army, One Message” och vi har bevarat det, säger André Cox. För det är så och vi ser det. Visst kan vi se kulturella och regionala skillnader, men det är mycket vi ser som gör att man kan säga ”En Frälsningsarmé”. Det är samma kyrkliga arbete i alla länder och kulturer där vi arbetar. Så Frälsningsarmén är relevant runt om i världen.

Har Frälsningsarmén större betydelse någonstans?

– Jag vill inte säga att det är en fråga om relevans. Frälsningsarmén kan vara relevant i vilket samhälle som helst, menar André Cox. De utmaningar vi möter i Västeuropa skiljer sig stort från utmaningarna i Afrika. Afrika är ett starkt ljus när det kommer till känsligheten för det andliga och proklamerande av evangelium. De är naturliga evangelister. Om Frälsningsarmén inte finns på en plats dit de kommer så öppnar de en kår. Detta kan bli en stor huvudvärk för de territoriella ledarna i vissa delar av Afrika. De vet inte hur många kårer de har. Det kan han förändrats sedan sist de tittade. Men det finns en andlig medvetenhet i Afrika.

Men samhället i Afrika har inte ett sofistikerad socialt skyddsnät som i Europa. Men i Europa har vi blivit väldigt materialistiska och sekulariserade. Vi behöver inte Gud för att staten tar hand om oss, vi har sjukförsäkringar och hälsovård. I Europa kämpar Frälsningsarmén mer, vi har förlorat synen på vårt beroende av Gud.

I Afrika är det behovet levande. Jag tror inte vi kan jämföra egentligen, men där vi är trogna med vårt uppdrag så ser vi fortfarande resultat även i det mest cyniska samhället. På ställen där vi kämpat länge ser vi hur unga människor blir medvetna och känner en kallelse att bli officerare i Frälsningsarmén. Jag förvånas över hur motiverade unga människor är i att svara mot Gud på en del ställen.

Vi var i Frankrike och Belgien, där har vi kämpat i många år, och antalet unga människor som svarade på kallelsen till att bli frälsningsofficer var uppmuntrande. Det handlar om att vara relevant och att vara det vi är kallade att vara. Ibland slås vi tillbaka in i våra skal för att vi lever i en sekulär värld som säger att det inte finns någon Gud. Men vi ser en annan verklighet och vi får inte vara rädda att proklamera den.

Hur ser utvecklingen för Frälsningsarmén ut i olika delar av världen?

– Jag tror att Frälsningsarmén har varit väldigt pragmatisk genom historien, menar André Cox. Där vi stoppat oss själva i en tidskapsel och levt 40 eller 50 år efter i tiden där har vi haft det svårt. Men på många platser så har vi anpassat oss. Vi har anpassat våra program, några program har lagts ner, andra har startat upp.

Jag tror att vi svarar upp mot en förändrande värld. Till exempel i Finland, när vi tjänstgjorde där 2005-2008 då hade vi ett av Europas största boenden för unga män i Helsingfors. Och mycket i detta boende var väldigt enkelt liknande det man kunde se i mitten av 1900-talet. Och nyligen var vi där på ett besök och såg en stor utveckling. Den finska regeringen har tryckt på och sagt att alla ska ha någonstans som de kan kalla sitt eget, där de kan ha sitt namn på en dörr och att de har en adress. Så ett stort projekt som tog sin start när vi var där har genomförts. Det var en stor ekonomisk utmaning på många sätt för det är en stor fastighet. Men från att ha varit väldigt enkla logementsboenden har det nu blivit boende med egna lägenheter.

Så våra sociala program har anpassats med tiden. Många av våra institutioner för rehabilitering för alkohol- och drogberoende har utvecklats under åren och vi har nu sofistikerade program på många håll i världen. Men där vi är relevanta, även i arbete med substansberoende, det är när vi kan försäkra oss om att det integrerade uppdraget, att predika evangelium och möta människors behov är en verklighet.

Och när vi kan länka samman människor, inte bara leda dem till en andlig upplevelse som en del i deras rehabilitering, men länka dem till en andlig familj då ser vi den största framgången. De behövande får inte bara en fot tillbaka in i samhället, de har även lättare att hålla sig nyktra.

Jag tror att vi anpassar oss under åren och fortsätter att göra det. Vi är inte ett folk som tittar tillbaka och saknar och sörjer det förflutna utan vi är ett folk som ser de möjligheter vi har i dag. Jag pratar regelbundet med politiker, med givare, med folk utanför Frälsningsarmén och jag ser från deras perspektiv att Frälsningsarmén fortfarande är relevant när vi gör det vi ska göra.

Hur ser allmänheten på Frälsningsarmén?

– Jag skulle säga att några ser på oss som en organisation som kommer från det förflutna. De ser på våra uniformer och tänker: ”Vilket århundrade kommer dessa ifrån?” Detta kan vara ett problem, om folk tror att vi fortfarande lever i 1800-talet i denna tid. Och det är vårt eget fel för vi har inte förstått hur vi ska vara och hur vi ska kommunicera med världen runt oss.

Men jag skulle också säga att i det stora så är jag förundrad över hur högt anseende folk har för Frälsningsarmén. Det är inte något vi bara ska vara stolta över, det borde också få ner oss på våra knän. Vårt rykte är allt. Och vi har det här lerkärlet och vi måste hålla det i generationer så att vi aldrig tillåter att vårt rykte fallerar.  

Finns det en okunskap om vad Frälsningsarmén är och hur kan vi i så fall förändra det?

– Jag tror att det är genom personliga vittnesbörd från människor, säger kommendör Siliva Cox. Som till exempel ”före och efter” berättelser. Många enkla frälsningssoldater har ett stort inflytande där de lever och bor. Frälsningsarméns inflytande sker genom medlemmarna. Och är vi inte kända då beror det på att vi inte är det vi ska vara där vi bor.

I Europa är vi bra på kommunikation så jag tror inte det är problemet. Utan det är på en personlig nivå. Vi hör många berättelser från givare som säger att de ger pengar för att den och den frälsningssoldaten gjorde det eller det i deras liv. Så det är personliga vittnesbörd som stärker Frälsningsarméns rykten.

– De historier som berör är när en person säger att så här hade jag det, så här var jag och nu är jag här, menar general André Cox. Det är historier om förändring och förvandling. Om du tänker på den tidiga Frälsningsarmén så var kårerna aktiva i de samhällen de betjänade. Och folk blev bokstavligen inburna från gatorna.

Jag fick nyligen veta något om min egen familjs historia. Min farfars far som levde i Canterbury i England var en ökänd alkoholist och ett stort problem på gatorna i staden. Och på något sätt kom han i kontakt med Frälsningsarmén och blev förvandlad. En problemmänniska som förvandlas och som resultat av det så gick det vidare till min farfar, till min far, till mig och min generation. Historier om förändring och förvandling.

Jag tror att en av våra svagheter har varit att vi blev separerade i vårt uppdrag. Några kårer blev mer inåtvända och det handlade bara om vår musik. Och missförstå mig inte, jag ser vår musik som en av våra största välsignelser i Frälsningsarmén. Jag älskar våra band och våra körer, men om det är allt vi har då är vi inte relevanta för världen. Och kanske känslan av att vi inte längre är folket som lämnat gatan, vi har det bekvämt, vi gillar våra rutiner. Det tror jag är farligt för oss. För varje kår måste fullfölja uppdraget att predika evangelium och att möta människors behov. Och är vi inte engagerade i samhället så blir vi irrelevanta för folk runt omkring oss.

– Först måste vi tro att Gud kan frälsa människor, säger Silvia Cox.

– Till exempel som i en stad som Stockholm. Jag vet inte hur många sociala institut ni har här, säger André Cox. Men hur ofta är våra uniformerade medlemmar, soldaterna, involverade på något sätt i våra program? Har de besökt de olika platserna? Jag var i norra Storbritannien på besök, och den ansvarige för det sociala arbetet där berättade för mig hur viktigt det var att det fanns en kår där som stöttade arbetet med män som hade ett missbruk. Och det var som en fläkt av frisk luft.

Här var experten på sociala problem som arbetade med substansberoende och sade att deras stödnätverket är kåren. Och jag vet inte om vi identifierar oss tillräckligt med det.
I Finland och Lettland så är det stora antal som kommer till våra kårer för att vi serverar mat eller för att de får något materiellt stöd. Vi måste se dem mer som personer som behöver Jesus.

– Och det kräver att vi har en relation med dem vi hjälper, fyller Silvia Cox in.

– Vi kan fortsätta dela ut hjälp till människor för deras behov, menar André Cox. Men de kommer vara hungriga i morgon också. Folk måste få uppleva fundamental förändring och förvandling i sina liv. Det kommer också hjälpa dem i deras strävan efter en stabil framtid. Att se människor och se värdet och nyttan av dem och att hjälpa dem att finna ett nytt liv i Kristus.


Hur tror ni Frälsningsarmén ser ut om 25 år?

– Jag ser att kårerna är mer involverade i det lokala samhället och mindre upptagna med våra program, säger André Cox. De är mer utåtriktade. Jag tror att om Frälsningsarmén ska blomstra så måste den titta ut och öppna upp för en vidare värld. En illustration av det är i vårt hemterritorium, med det ökande antalet flyktingar, så har Frälsningsarmén i Schweiz tillfört många boenden och stödservice för flyktingarna.

Men vi var så överrumplade, vid en tidpunkt i landet att vi var tvungna att säga till kårerna att vi behöver akuta tillfälliga boenden tills de långsiktiga boenden är klara och då ställde de om sina gudstjänstlokaler till tillfälliga boenden. Det är så vi bör kunna göra och det är det som är att predika evangelium. Kanske inte från en talarstol i en gudstjänst men genom att göra det som är rätt och möta en människas behov. Det är sådant handlande som kommer att bli viktigt i kommande år. Och det kommer att avgöra hur framgångsrik Frälsningsarmén är.

– Om vi fortsätter att predika evangeliet och om folk kommer och blir engagerade, säger Silvia Cox. Jag tror inte det gör någon nytta av att ha medlemmar som kommer på samlingar och sitter i bänkar. De måste engagera sig i uppdraget också. Att de engagerar sig är hemligheten. De blev omvandlade, frälsta och de vittnade och fick andra att omvända sig. Vi måste engagera medlemmarna. Inte bara be dem komma och sitta ner, annars försvinner vi.

– Jag tror vi måste bli mindre fixerade vid att vara kyrka, säger André Cox. Jag tror inte det var William Booths tanke att starta ett nytt samfund. Vi behöver vara en militär en stridande styrka som kan göra nytta i världen. Och vara ett praktiskt exempel på evangelium. Och där det sker, där ser vi själar frälsas och hur fler blir soldater. Det är utmaningen för oss.

– Så därför är jag inte orolig, säger Silvia Cox. Frälsningsarmén har en strålande framtid. Det finns ett behov att återupptäcka Guds kraft och Gud kommer svara våra böner. 

Vad är den viktigaste uppgiften för en ledare för det internationella kvinnoarbetet?

– Min viktigaste uppgift är att uppmuntra kvinnor och visa hur de kan vara en röst i denna värld, berättar Silvia Cox. Och där är det stora skillnader runt om i världen. Det finns länder där kvinnor inte ses som jämlika med männen, där är det mer att göra. Där kan det handla mer utvecklingsarbete och workshops för att uppmuntra kvinnorna. Det är mycket om att uppmuntra kvinnor.

Även i de mer utvecklade länderna finns det mycket att göra. Kvinnor är ofta den svagaste länken och alla ser dem inte som jämlika, inte heller i utvecklade länder. Kvinnor objektifieras. Så det behövs mycket undervisning på alla platser. Jag åker runt och predikar evangelium, för det är det första som kvinnor behöver och så försöker jag uppmuntra dem att utvecklas och ta plats i Frälsningsarmén. Så utmaningarna varierar. Vi har också arbetet mot människohandel, som börjar med att göra folk medvetna om det.

– Frälsningsarmén har alltid trott på jämlikhet mellan män och kvinnor och vi försöker arbeta för det var vi än reser, säger André Cox. Och Silvia tar ofta en stor del av predikandet också. För att uppmuntra kvinnorna.

Under 150 års tid har vi byggt upp ett starkt och fokuserat arbete för kvinnor. Det vi saknar är en liknande struktur för männen. I Afrika är det ett bekymmer med hur pojkar fostras och tränas för att bli män. Vi ser hur olika grupper för män som startas runt om i världen. Men det är inte lika stort arbete som vårt kvinnoarbete. Och det finns mycket att göra för både män och pojkar. För män är ofta förövaren och problemet.

– Så jag säger ofta att om vi kan frälsa männen, säger Silvia Cox, då behöver vi inte göra så mycket för kvinnorna. Om männen blir frälsta. 

Vad är en generals viktigaste uppgift?

– Den viktigaste uppgiften för en general är den andliga och pastorala, menar André Cox. Det är viktigt att vara en andlig brännpunkt för Frälsningsarmén. Generalen involveras inte i det dagliga arbetet och de små detaljerna och styrandet av organisationen.

Det är en märklig varelse – Frälsningsarmén – det är en andlig organisation, det är (om du så vill) en kyrka. Och mycket av min tid är i andlig tjänst. Men det är också en stor organisation som äger mycket stora fastigheter runt om i världen. Med stora fondinnehav och med olika program och projekt. Jag tror att fokus för en general är att vara den andlige ledaren. Att påminna folk om vår kallelse och vårt uppdrag. Att motivera och ge kraft till våra medlemmar att engagera sig i uppdraget. Så den större delen av min tid spenderas i den rollen.

– För mig är det likadant, säger Silvia Cox. När jag åker runt och talar med kvinnorna, så är det för att stärka dem andligt. Att få dem att utvecklas. Det är inte detaljerna. Men visst kan jag välja ett tema för varje år, och vi har bibelstudier efter det temat. Och jag har ett visst inflytande då jag möter olika ledare.

Vad har varit mest stimulerande och positivt?

– Det är ingen hemlighet för någon att mitt stora fokus varit ansvarsfrågan och förnyelseresan, säger André Cox. När jag nu kommer till slutet av min tid som general så har jag ett visst mått av tillfredställelse av att vi har gjort saker, som att få till en internationell bokföringsstandard. För den hade inte förnyats på över 30 år och var förlegad.

Vi måste vara extremt försiktiga i hur vi hanterar denna organisation. Och vi har arbetat mycket med ledarskap och strukturer vilket är mycket viktigt. Det har haft ett stort fokus i Storbritannien och det kommer på många andra håll i världen. Även i Afrika, där har vi haft myndigheter som velat granska vår organisation för att försäkra sig om att våra strukturer för ledarskap fungerar som de ska. Ett stort arbete har varit runt de frågorna.

Kopplat till det har också varit IT-frågan och nätverksfrågor. Det finns en stor skillnad runt om i världen. Min önskan är att de territoriella ledarna ska ha samma verktyg till sitt förfogande i Afrika som i Europa. Det är ett projekt som kommer ta många år att genomföra. Det är ett pågående arbete.

Men det som ger mig mest tillfredställelse är inget som jag var med och startade, men som jag ärvde, arbetet som startades vid Boundless kongressen 2015. Kongressen var redan planerad när jag tillträdde som general. Vi fick tid att i ett års be och läsa Bibeln och så kongressen i sig.

Och utifrån det, den ”tredje vågen” och mobiliseringen som sker över hela världen. När vi hör berättelser från olika delar av världen. Och jag blev faktiskt förvånad, för till och med i Afrika, där vi säger att vi inte har problem med tillväxt. Men jag har hört afrikaner säga att detta var en påminnelse för dem att de måste gå ut, att de måste vara ute och vi måste fortsätta med vårt uppdrag. Så även där hade man börjat nöja sig med vad man var. Av allt så är det detta som varit mest tillfredställande. Det har varit stärkande att se och höra vad Frälsningsarmén gör runt om i världen. 

Vad är största utmaningarna för framtiden?

– Jag ser problem utanför och jag ser problem innanför, säger André Cox. Det finns faktorer som vi inte kan kontrollera som kommer skapa stora utmaningar. Det kommer vara att finansiera verksamheten. Där vi är som starkast i antal är vi svagast ekonomiskt. Resurs- och finansieringsfrågan kommer alltid vara en utmaning.

Den andra externa faktorn som oroar mig är det stora gapet mellan rika och fattiga. Det kommer att bli en stor utmaning och sätta press på det Frälsningsarmén gör. Men jag är som Silvia, mer orolig för de interna utmaningarna än för de externa. Och det är att få folk aktiva och mobiliserade där de är. Vi behöver bli aktiva och komma ut ur vår självbelåtenhet att tro att världen är ok för att jag är ok. Så är det inte, det är inte en rättfärdig värld.

Varför valdes just ni till general av höga rådet?

– Det är svår fråga att ställa till generalen, menar Silvia Cox. För han vet inte. Jag tror att Gud hade det i sin plan. Och när jag ser tillbaka så kan jag se att det var i Guds plan. I alla olika uppdrag som han och jag haft, så tror jag Gud har förberett honom och oss för det, att bli general.

Jag kan se nu varför vi behövde gå igenom många svårigheter på en del platser. Och vi har varit i Afrika och vi har varit i Europa. Så jag tror att det har varit mycket förberedelser som vi inte varit medvetna om som Gud har gjort med oss. André har arbetat administrativt en lång tid, han har varit stabschef, så han har lärt sig vad som krävs.

– Jag tror att i Höga Rådet (där Frälsningsarméns världsledare väljs), när jag gick in i det 2013, så brottades jag personligen över vad som skulle kunna hända, berättar André Cox. Jag blev rädd när jag insåg vad som kunde ske. Men jag bad om tröst och uppmuntran från Herren under tiden det pågick och han bekräftade för mig det som var över min förväntan. Och jag resignerade och sa; ”om det är din vilja Gud, så låt det bli så”.

Det var en process och jag tror inte att någon går in i Höga Rådet och hoppas att det ska bli jag. Det är en stor utmaning. Det var en känsla av fruktan och rädsla inför det okända. Men efter att ha gått igenom den processen fann jag frid och jag accepterade att om det är Guds vilja, då är det ok. Och Gud har varit trogen. Även i de oförutsägbara resor vi gjort under åren sedan dess. Jag hade lungcancer 2014. Det kom plötsligt och det kunde ha kallat fram ett nytt Höga råd redan 2014. Det kunde ha skett. Men Gud har varit trogen.

Vad har du för råd att ge till nästa general?

– Gud hjälpe dig! säger André Cox både skämtsamt och allvarsamt. En sak som förundrat oss och har stärkt oss genom åren är det faktum att folk runt om i världen verkligen ber för generalen. Och du kan känna det. Så därför är mitt första råd att: Var inte rädd, ge järnet! Gud är med dig! Det är verkligheten. Jag tror också att vi i början fick anstränga oss att sänka takten. För det är inte ett sprinterlopp, det är ett maraton. Men mitt budskap till min efterträdare är att Gud håller i detta, det är hans armé och det finns inget att frukta!

Text: Jonas Nimmersjö

Publicerat: 2018-07-30Skriv ut