Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Lögn och dubbelliv – nu regerar sanningen

Trots en kristen uppväxt hade Johanna Samuelsson ingen äkta relation med Gud. I tonåren gled hon in i ett dubbelliv fyllt av lögner. När allt uppdagades rasade hennes värld samman men det blev också en nystart för henne. Idag är hon kårledare och brinner särskilt för den yngre generationen.

Foto: pixabay.com / Privat

Johanna Samuelsson växte upp inom missionskyrkan där hennes mamma var pastor. Hon beskriver den tiden som trygg och harmonisk. Hon höll i barngrupper och lärde sig mycket om ledarskap och ansvar.

– Jag älskade att vara i kyrkan, jag är väldigt tacksam över min uppväxt, understryker hon.

– Men samtidigt så handlade det mest om prestation och bekräftelse för den jag var och jag förstod och greppade inte det här med att man kan ha en relation med Jesus, fortsätter hon.

Kyrkan - en slags klubb

Johanna kunde också känna sig frusterad och funderade mycket över vad som var syftet med allt de gjorde i kyrkan. Hon upplevde det hela som en slags klubb innanför väggarna trots att hon fick höra att de kristna ska finnas till för andra ute i samhället. När församlingen fick besök av missionärer som varit i bland annat Afrika och Sydamerika väcktes en längtan inom Johanna att få göra något liknande.

Började leva ett dubbelliv

Samtidigt började tonårens alla lockelser att dra i henne. Hon gick med i en teatergrupp och upptäckte kulturvärldens spännande tillvaro, började dricka alkohol och träffa killar. Plötsligt befann hon sig i en situation där hon hade en fot i kyrkan och en utanför. Det resulterade i att hon levde dubbelliv där hon ville få ut det bästa från dessa parallella universum.

– Jag hade en pojkvän i kyrkan och en utanför och jag lärde mig de rätta koderna, hur jag skulle vara och vad jag skulle säga för att vara omtyckt i båda världarna. I kyrkan ljög jag om vad jag gjorde på helgerna och utanför berättade jag aldrig om kyrkan, säger Johanna.

Gränsen mellan sanning och lögn

Hon nämner att den kristna uppväxten lärt henne att man inte ska ljuga men påpekar att hon är lite dramatisk som person och har lätt för att överdriva saker och ting. Allt handlade om att få bekräftelse från människor i de olika sammanhangen och gränserna mellan sanning och lögn suddades ut. Hon började nästan själv tro på de egna lögnerna.

Så blev hon avslöjad

Att leva sig in i roller inom teatern blev lite av en verklighetsflykt. Samtidigt led Johanna av kraftig stress och ångest eftersom hon kände att hon målat in sig själv i ett hörn. Det hela gick totalt överstyr och under sista året i gymnasiet kom fallet. En vän i kyrkan hade en syster som också rörde sig i de två världarna och hon avslöjade för omgivningen hur Johanna levde. Idag känner Johanna en enorm tacksamhet till den vännen men där och då blev hon väldigt besviken på henne.

"Jag skämdes och grät i flera dagar"

– Hela min värld föll samman och både andra och jag själv undrade vem sjutton jag var och vad som var lögn och vad som var sanning, berättar Johanna.

– Jag kände att mitt liv var kört och jag skämdes inför både familj och vänner, särskilt dem i kyrkan. Förvirringen var total och jag kände mig så ensam där jag låg och grät i en kompis säng i flera dagar, fortsätter hon.

Skällde ut Gud i förtvivlan

Trots att hon nu hade nått botten i livet, som hon uttrycker det själv, så kunde hon samtidigt känna en viss lättnad och befrielse. Johanna funderade mycket över framtiden och insåg att hon måste börja om på nytt. Som barn hade hon bett till Gud då och då även om hon som sagt inte hade någon riktigt personlig relation till honom. När hon nu låg där i sängen tänkte hon att Gud var hennes sista halmstrå att grabba tag i men i sin förtvivlan skällde hon i princip ut honom. Hon skrek: "Gud, om du nu är god, varför har du satt mig i den här situationen och varför har du inte visat dig för mig tidigare?!"

"Jag känner dig bättre än du själv gör. Sök mig så ska jag visa dig"

– I den stunden hörde jag en röst inom mig som sa: "Jag känner dig bättre än du själv gör. Sök mig så ska jag visa dig". Den meningen hade jag hört flera år tidigare under ett bibelstudium på ett ungdomsläger så därför förstod jag att det var Gud som talade till mig nu, säger Johanna.

– Orden blev verkliga för mig och jag sa till Gud att jag inte hade någon annan att vända mig till så om han sagt detta till mig så var jag beredd att satsa allt på honom, fortsätter hon.

Hittade sin man och sedan Frälsningsarmén

Snart engagerade hon sig i en bönegrupp i kyrkan och var med på bibelstudier eftersom en stark längtan efter att förstå Bibeln och kunna tala med Gud hade vuxit fram. En kille, Emil, som gått bibelskola i England anslöt till bönegruppen och då han var sugen på att berätta om sina erfarenheter och Johanna hade en hunger efter att lyssna så kom de varandra nära.

Därefter följde bibelskola, missionsskola och teologistudier för Johanna och under sin praktik kom hon i kontakt med Frälsningsarmén. Idag är hon och Emil gifta och för drygt ett år sedan utexaminerades de båda från Frälsningsarméns Officersskola och tjänstgör nu som kårledare i Halmstad.

– Som tioåring kände jag ju en frustration för att jag ville nå ut till dem utanför kyrkan och i Frälsningsarmén såg jag de som längtade efter samma sak som jag. Där hittade jag mitt andliga hem, säger Johanna.

"Unga behöver höra av vuxna att de bryr sig om dem och tror på dem"

Kanske just på grund av Johannas upplevelser i tonåren så brinner hon för den yngre målgruppen. Hon påpekar att klimatet bland de unga har blivit råare, delvis på grund av sociala medier där pinsamheter och lögner sprids snabbt och därför är svåra att vända rätt. Idag är hon glad över att den möjligheten inte fanns när hon var ung. I dessa forum ges också ofta sken av att vissa är både vackrare och lyckligare än de faktiskt är, delvis på grund av filter och redigeringsverktyg. Det kan skapa mindervärdeskomplex och en känsla av att man inte duger.

Johanna påpekar att det finns många röster i samhället som försöker påverka oss och kanske särskilt den yngre generationen. Därför understryker hon vikten av att vara medveten om hur Gud ser på en men också att unga idag behöver ännu mer kärlek och stöttning och en större trygghet i vilka de är på riktigt.

– Världen har en större röst som spyr ut att du inte är bra. Unga behöver höra av vuxna att de bryr sig om dem och tror på dem, menar Johanna.

"Gud vill möta oss i sorgen och gråta med oss"

Hon medger själv att hon i tonåren var så pass bräcklig, bekräftelsetörstande och påverkbar att hon mycket väl hade kunnat hamna i alkoholmissbruk eller destruktiva relationer med män bara för att bli sedd. Särskilt efter kraschen då hon var extra sårbar. Men Johanna ser sig som ett levande bevis på att det går att göra en helomvändning, få ett inre helande från gamla sår och skapa sig en ljus framtid. Hon påpekar att många kanske undrar var Gud är mitt i mörkret, precis som hon själv gjorde.

– Men jag tror att han vill möta oss i sorgen och gråta med oss och jag tror att vi kan bli fria från vår situation och gå vidare, säger hon.
– Min dröm är att få se människor hitta sin plats i livet och blomma ut i de gåvor de har, att Jesu sanning ska få segra. Det är därför jag jobbar som frälsningsofficer, fortsätter Johanna.

"Jesus är sanningen och livet"

Om lögnen dominerade hennes liv som ung så månar hon extra mycket om sanningen idag.

– Jesus säger själv att han är sanningen och livet. Jag valde honom och han är mitt liv idag. Han är tyngden och grunden jag står på, någon jag litar på och den enda som verkligen känner mig, säger hon.

– Du kan ha en relation med honom, han kan ge dig visshet om att han älskar dig och är med dig genom allt, avslutar Johanna.

Text: Teresia Jansson

Publicerat: 2018-10-04Skriv ut