Genom att surfa vidare samtycker du till att Frälsningsarmén lagrar kakor på din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies

Det enda jag vill är att lära känna Jesus bättre och bli helnykter

Som ung flyttades Buster runt och kände sig aldrig hemma någonstans. Flykten från tillvaron ledde in honom i missbruk. Trots allt har hans tro på Gud funnits med honom och han har sett mirakler ske i hans liv. Idag är han fri från amfetaminberoendet och utan Gud tror han inte att han hade levt idag.

Foto: Teresia Jansson

Trots att Buster har ett problemkantat förflutet så bjuder han på en glad uppsyn och skojar och skrattar emellanåt. Han är pratglad och gestikulerar livligt under vårt samtal. Buster växte upp i centrala Stockholm och föräldrarna skilde sig tidigt. I skolan blev han retad, delvis på grund av hans andra namn Måns, som inte ansågs vara så tufft. Han heter även Per.

- Jag är född med ett människonamn, ett kattnamn och ett hundnamn. Som bebis liknade jag en katt, säger Buster skämtsamt.

- Men det var en bedrövlig mobbning både fysiskt och psykiskt. När det blev jobbigt gick jag in i mina drömmar och ofta cyklade jag till Hagaparken där jag fann frihet i min ensamhet, fortsätter han.

Alkohol och lugnande tabletter i tidiga tonåren

Föräldrarna levde i missbruk även om de lyckades sköta sina arbeten. Mamman var beroende av lugnande tabletter och Buster nallade av dem ibland. Han började även dricka alkohol tidigt i tonåren. Ett par år bodde han med sin mor i Österrike och någon period hos sin far.

Föräldrarna ville inte veta av honom

Buster kom sedan att flyttas runt bland olika fosterhem och ungdomshem och har även bott på internatskola. Han har vistats på så många olika ställen att han har tappat räkningen. Det hände att han rymde från ungdomshemmen till sina föräldrar men plötsligt ville ingen av dem veta av honom.

- Av mamma fick jag höra att jag inte bodde där. Det var tungt, berättar Buster.

Inte heller pappan var han välkommen hos. En tid var Buster hemlös och sov utomhus. Han kände sig inte hemma någonstans och föredrog ensamheten, speciellt med tanke på att han i alla sammanhang fick känslan av att det var ”han mot dem”.

Har alltid bett aftonbön

Morföräldrarna var kristna och sedan barnsben har Buster varit noga med att be aftonbön. I nian blev han tillsammans med en tjej i klassen och hon tog med honom till en frikyrka där han lät döpa sig. Men inte heller där kände han att han smälte in med tanke på sin bakgrund och sitt leverne och precis som i de flesta av hans relationer blev han lämnad av flickvännen.

”Jag har alltid sjabblat bort kärleken på grund av missbruket”

En sång han har skrivit kallar han ”Kärlekens clown” och när den kommer på tal tar han fram gitarren och låter mig höra ett smakprov. Han imponerar med både spel och en sångröst/stil som för tankarna till Ulf Lundell och Plura, något han tar som en stor komplimang. Ett par rader lyder: ”Hon visade mig linjen i sin hand och sa att där finns ingen plats för en drömmare som jag.”

- Jag har försökt leva med kvinnor och kärleken har varit sann men jag har alltid sjabblat bort det på grund av missbruket. Jag har pajat/clownat till det, förklarar Buster.

En flaska vin till frukost och sen fortsatte det

Vid 20 års ålder fick han sin första egna lägenhet och då eskalerade drickandet rejält. Så småningom kom även amfetamin in i bilden. Buster kunde börja med en flaska vin till frukost och sen fortsatte det under resten av dagen. Det gick så långt att han drabbades av kronisk bukspottskörtelsinflammation.

- Det gjorde så ont att jag inte ens kunde stå upp. Läkaren sa att han aldrig hade mött någon som druckit sig till detta före 30 års ålder och att jag kunde dö nästa gång jag drack, berättar Buster.

Ändå fortsatte han med både alkohol och amfetamin. Han har även haft ett tiotal epilepsianfall på grund av missbruket och två var så allvarliga att han höll på att stryka med.

Fängelsehotet blev vändningen

Vid ett tillfälle blev Buster häktad då han och ett par torpeder skulle kräva tillbaka en större summa pengar av en kille som försökt blåsa Buster. Polisen tillkallades och Buster riskerade fängelse då han anklagades för människorov, stöld, rån, olaga vapeninnehav och olaga hot men domen blev till sist skyddstillsyn med övervakning under ett års tid.

Detta blev lite av en vändning för Buster, delvis med anledning av att hans syster skrev ett brev till honom när han satt i häktet. Hon avslutade med orden: ”Jag vet inte vad du har gjort men det spelar ingen roll för jag älskar dig.”

- Jag tänkte: ”Vad jag håller jag på med? Jag vill inte leva så här!” minns Buster.

På botten av ingenting

När han kom ut i det fria hade han blivit av med lägenheten på grund av obetalda hyror, flickvännen hade träffat en ny kille och hans hund var inhyst på ett hem. Det enda Buster hade var 1500 kr i fickan som han köpte whiskey för på krogen.

I dikten ”Botten av ingenting” frågar han Gud hur många gånger han ska behöva nå botten, för han tror att det har hänt honom närmare ett hundratal gånger. En strof lyder: ”På botten av just ingenting, där finner du människor som lever på riktigt.” Buster påpekar att de flesta går omkring med en massa masker och oroar sig för att inte räcka till. Annat är det när man har förlorat allt.

- När man har fallit längst ner så finns det inget utrymme att spela någon man inte är eller att göra sig till. Då är man naken i ljuset och det handlar bara om att fixa sin dag och att överleva, menar Buster.

- En del rasar och reser sig och får ett drägligt liv. Men en del av oss faller till botten igen, och då menar jag längst ner där man får börja om på nytt med tak över huvudet och så vidare, fortsätter han.

”Det är ju Gud som har gjort mig nykter och drogfri!”

Han har varit på ett otal avgiftningar och har periodvis lyckats leva ett någorlunda nyktert liv. Då har han arbetat inom byggbranschen eller på krogen, bland annat som trubadur. När Buster har fått beröm för att han har lyckats hålla sig nykter och drogfri har han blivit smått irriterad eftersom han ser det som Guds förtjänst.

- De fattar ju ingenting! Jag har ju bett och bett, det är ju Gud som har gjort detta!, utbrister han.

- Och jag hade inte levt om jag inte hade haft honom, det är jag helt övertygad om, fortsätter han.

Hans tro har vuxit sig starkare

För trots allt så har Buster bevarat sin gudstro genom livet. Han har hört en pastor säga att om det är svårt att be så be i alla fall Fader vår, och det har Buster gjort under alla år. Han tycker att Bibeln har ett lite svårt språk men han gillar att läsa så det har blivit mycket kristen litteratur. Hans tro har vuxit sig starkare med tiden och strax före 40-årsåldern började Buster besöka olika församlingar i Stockholm.

”Ingenting ont som sker är Guds fel”

Idag äter han medicin mot epilepsin och då han diagnosticerats med adhd har han även tabletter mot detta. Men då de innehåller amfetamin känner han sig inte helt bekväm med att stoppa i sig dessa så han för en diskussion med sin läkare kring det.

Även om hans liv har varit tufft och att hans självbild naggats för att folk sett ner på honom så har han aldrig uppfyllts av hat mot någon och han skyller ingenting på Gud.

- Bara en gång har jag varit arg på honom och skrek och gormade i min lägenhet. Jag var full och minns inte varför, säger Buster.

- Men hur man än vrider och vänder på saker så tror jag att ingenting ont som sker är Guds fel så jag har bett honom 1000 gånger om förlåtelse för detta, fortsätter han.

Ett bönesvar

Han upplever att Gud har gripit in mirakulöst vid flera tillfällen, som när han bett om att få komma till ett specifikt stödboende i centrala Stockholm. Detta för dem med psykisk ohälsa och svårigheter att få ihop sin vardag och anpassa sig till samhällsstrukturen. Busters kontaktperson på Socialtjänsten hade ställt honom i kö men när han själv ringde upp chefen på boendet fick han veta att han inte alls blivit uppsatt på väntelistan som hade en kötid på över tio år.

- Men bara efter någon vecka ringer de från Socialtjänsten och säger att jag får flytta in en månad senare. Det är väldigt märkligt men jag hade ju bett många gånger över detta, utbrister Buster.

”Frälsningsarmén bryr sig om de människor som samhället går förbi”

Idag hjälper han till i en kristen bokhandel på fredagar och sjunger och spelar vid olika tillfällen, bland annat i kyrkor. Buster har nämligen bett Gud om att komma i kontakt med andra kristna musiker och så har det blivit. Han är oerhört tacksam över att få vara med i ett sammanhang med människor han tycker väldigt mycket om och nämner speciellt Christer Schwartz och bröderna Thomas och Christer Axelsson som tillhör Johannes församling/Svenska kyrkan.

Nyligen har han även varit på Frälsningsarméns kår, Templet, där han har spelat för utsatta människor som kommer till caféet. Det är något Buster hoppas få göra igen och han känner en stor längtan efter att hjälpa och stötta andra.

- Jag har fått ett väldigt varmt intryck av Frälsningsarmén. Det är ett sammanhang där man bryr sig om de människor som samhället går förbi. Det första jag la märke till är att personalen pratar med hemlösa på ett värdigt sätt, man ser till individen och inte att någon är en slusk. Sådant tycker jag om, understryker han.

- Det är livsviktigt att ställen som dessa finns. Var skulle de som är på botten annars ta vägen?, fortsätter han.

Ber Gud om hjälp

Buster har aldrig känt sig kluven till om Gud finns men däremot om hans egen tro räcker till och även om han är fri från amfetaminmissbruket så händer det att han dricker öl. Vid dessa tillfällen känner han stor skuld, som om han sviker Gud.

- Det är väldigt jobbigt men jag ber mycket om hjälp och om att bli en bättre bedjare för andra. Jag ber om att få ett brinnande hjärta och att läsa Guds ord och förstå det, säger han.

”Istället för att drunkna i sociala medier måste vi leva på riktigt”

Det han ångrar mest när han tittar i backspegeln är att han aldrig skaffat sig någon utbildning. Han ser det som att han har skolkat ifrån livet under större delen av sina 47 år och han kan känna skam och skuld över det. Det vanliga ”svensson-livet” med fru och barn, bil och villa har han dock aldrig haft någon längtan efter. Buster nämner den perfekta ytan som ofta målas upp i sociala medier och att han läst boken som ska ha inspirerat John Lennons mördare att skrida till verket. Efter det diktade Buster: ”Nu när jag läst färdigt romanen ”Räddaren i nöden” så tackar jag Facebook att jag kan fortsätta läsa om dessa meningslösa människoöden.”

- Jag vill poängtera det meningslösa i att drunkna i sociala medier där man kan läsa en massa tissel och tassel. Vi måste lära oss att leva på riktigt, understryker han.

”Livet med Jesus är Livet”

Buster har ingen önskan alls att vinna på Lotto eller träffa drömkvinnan i livet då han menar att sådana framtidsdrömmar bara är illusioner. Men skulle det komma in en dam i bilden så måste det vara någon som sätter Jesus före honom så att de därmed kan växa i gudsrelationen tillsammans.

- Men det enda jag hoppas på är att lära känna Jesus på ett djupare plan och att bli helnykter. För livet med Jesus är ju det som är Livet, avslutar han.

Text och foto: Teresia Jansson

Publicerat: 2019-04-25Skriv ut