På Frälsningsarméns webbplats används cookies. Cookies som behövs för att webbplatsen ska fungera kommer att sparas i din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies
hämta geoposition

Gud älskar också Moldavien

I Europas fattigaste land finns Frälsningsarmén sedan 1994. Trots gigantiska utmaningar mot fattigdom och annan mänsklig nöd arbetar frälsningssoldater och officerare framgångsrikt under mottot "Hjärtat mot Gud och handen mot medmänniskan". Divisionschefen i Moldaviens division, och chefsekreteraren för det östeuropeiska territoriet, berättar.

Att få ett officersförordnande i Moldavien är som att bli kär. Jag blir dagligen inspirerad och överväldigad. Kanske är människorna själva mest engagerande liksom det sätt på vilket de lärt sig närma sig livet "rikt" trots ekonomisk och politisk osäkerhet. Det välskötta landet, gammal europeisk arkitektur, fårflockar, getter, hästkärror, fältens vinstockar, allt blir kulisser för den fattigdom som ropar ur all denna skönhet.

Korruption och maktmissbruk är vanligt

Bördan av förtryck under historiens gång vilar över det moldaviska folket sedan lång tid. Vi lever med den tredje presidenten på tolv månader, där ett av valen var det första någonsin där en folk¬vald president kom till makten. Dagligen förekommer olika slags protester. Korruption och maktmissbruk är vanligt. Skatter och andra processer har tyngt politiska och ekonomiska system med en svag ekonomi som befinner sig någon-stans mellan ett sovjetiskt styrt förflutet och EU som drar åt väst.

Hela skolklasser har förlorat sina föräldrar

Moldavien är ett upphovsland för människohandel. Under det senaste decenniet har 25 % av befolkningen lämnat landet. Frälsningsarmén betjänar barnen som hör till den "förlorade generation" som i desperation lämnat landet för att stödja sina familjer. Hela skolklasser har förlorat sina föräldrar. Ensamhet och övergivenhet syns i deras ögon. Dessa barns drömmar börjar med sådant vi tar för givet: mat för dagen, att vara varm och befinna sig väl. Fängelser är fullbelagda och straffen stränga, allt en del av hopplösheten.

Att ändå försöka finna hopp i allt detta

Allt detta vill jag delge er, inte för att göra er nedslagna men för att ni skall förstå något av vad det innebär att vilja ha mer men förvänta sig mindre och ändå försöka finna hopp i allt detta. Frälsningsarmén, Armata Salvarii på moldaviska, är ett skinande ljus som reflekterar den medlidande frälsaren och erbjuder en levande relation utöver den rituella religion folk känt till. Frälsningsofficerare är entreprenörer för den helige Ande och trogna mot sin kallelse. Män och kvinnor tar plats i talarstolar, är relationsbyggande och teologiskt sunda. Jag är rörd av den ödmjuka ande jag ser i kontrast till vår tids självförverkligande. Dessa människor förstår att deras resurser är små, och ändå "spinner de guld av halm". När troende samlas blir det alltid en moldavisk fest där ingen är en främling.

Kvinnan i fängelset Rusca

Jag går till sängs varje kväll med bilder av ansikten jag inte kan släppa. Röster, minnen och en ny verklighet virvlar inom mig. Jag ser en kvinnlig intern på fängelset i Rusca som kramar mig med tårar rinnande från ansiktet ner på min uniform. "Låt inte världen glömma oss... Vi är här", snyftade hon.

Trebarnsmamman som sover i en stol

Jag ser de tre barnen som sover i en tvillingsäng under ett gammalt trasigt och slitet släkttäcke. Deras mamma har ställt sängen mot en liten vedspis som hon använder när det är kallt så att barnen kan vara varma. Själv sover hon i en stol i detta lilla skjul. Inga bekvämligheter, inget vatten och ingen toalett finns. Utrymmet är så litet att det knappt går att vända sig om där inne. Hon bär en tung ytterrock inomhus, ler och säger: "Jag är välsignad som har detta hem. Mina barn är min skatt. Gud är här med oss. Frälsningsarmén har varit så god mot oss".

Mannen och hans förlamade fru

En man gråter där han står i hörnet av rummet där hans förlamade fru ligger. Det jag ser och lukten som känns saknar all beskrivning men förbleknar av den kärlek jag också ser. Mat och andra bastillgångar står på bordet. Vi böjer oss ner för att slå armarna runt detta Guds barn. Hon talar ryska men vi förstår. "Armata Salvarii...". Om igen visar dessa ord hennes tacksamhet. Det handlar inte om maten men om närvaron, besöket och medlidandet som skapar gudomliga ögonblick där Guds närvaro är lika verklig som luften vi andas.

Gud älskar också Moldavien

Mitt liv har för alltid förändrats och denna kärlek har gjort mig andlös. Jag går vidare med ögon och hjärta på vid gavel, redo att se hur Gud verkar, öppen för att leda på ett sätt som ärar Moldaviens folk. Gud älskar också Moldavien. Detta är hans folk.

Transnistrien - landet som inte finns

Hoptryckt mellan Moldavien och Ukraina finns en region som vägrar att låta sig styras men hävdar sin rätt att vara ett land. Transnistrien har format sitt eget styrelseskick, banker och valuta. Trupper har sänts dit från Moskva. Det sägs att Transnistrien är mer ryskt än Ryssland och mycket likt Ryssland på 50-talet.

Gudstjänst hos Frälsningsarmén i Dubosari

Frälsningsarméns kår i Dubosari finns mitt emot den KGB-station som arbetar från ett litet hus medan man väntar på den registrering man sökt från den nya ledningen. Varje dag är Frälsningsarméns närvaro ett nådens underverk. Söndagsmorgonens gudstjänst börjar och det lilla rummet är fullt av människor. Man sjunger och det går nästan att känna hur hjärtan lyfts mot Gud. Glädjen är påtaglig. Dessa människor är Dubosaris ödmjuka helgon. Man hör dem högljutt be Gud verka på den plats de älskar, tillåta dem att bli erkända som kyrka och att fritt kunna röra sig i landet. Identitet är något viktigt.

Genom hjälpen sprids evangeliet

Genom åren har kåren i Dubosari sänt fler kadetter till officersskolan än någon annan kår i det östeuropeiska territoriet. Förföljelse har fött mognad och passion. Kårofficerarna, kaptenerna Victor och Christina Stasiuc är människor som står starka och möter hinder som skulle kunnat krossa svagare ledare. De undervisar kvinnor, inbjuder allmänheten till kurser i engelska och frälsningssoldaterna själva lär sig hur man når ut med evangeliet i ett land där evangelisation inte är tillåten. Kåren i Dubosari ser stora möjligheter att sprida evangeliet i varje matlåda man delar ut, i ansiktena på barnen som deltar i läxläsningsprogram och när man bokstavligt talat smugglar julklappar över floden Dneister till barn i byarna.

Var med oss i bön

Frälsningsarmén väljer att göra det möjliga varje dag och lämnar det omöjliga till Gud som trofast kommer att fullborda det han påbörjat. Var med oss i bön för våra officerare, soldater och dem vi betjänar. Be för Moldavien i dessa tider av oro och för Transnistrien, för registrering av Fräls¬ningsarmén som en kyrka och hälsa och andlig styrka för Victor och Christina Stasiuc.

Hur Frälsningsarmén startade i Moldavien

Frälsningsarmén kom till Moldavien år 1994. De amerikanska majorerna Ruth och Wes Sundin hade nyligen öppnat en kår i Ukraina och fick order att undersöka möjligheterna att starta arbete i Moldavien. Ruth och Wes bar med sig en brinnande glöd att få se människor bli frälsta och de fann även ledare som de utrustade för tjänst.

Den första kåren etablerades i Chisinau, Moldaviens huvudstad med cirka en miljon invånare. Den växte snabbt. En söndag kom en av de nya soldaterna, Mark, en man i 40-årsåldern till Wes Sundin och sade: "Jag vill också starta en frälsningsarmékår!" Wes frågade hur han tänkt göra det och fick till svar: "Möt mig i den största trafikkryssningen i stadsdelen Botanica i morgon så skall jag visa dig!"

På måndagsmorgonen möttes de båda. Mark tog med sig Wes på en buss. Det är långt mellan busshållplatserna i Chisinau och mellan två av dem reste Mark sig i mittgången. Där höll han en brinnande appell, avslutade med att peka ut genom fönstret och sade: "Vill du höra mer kan du komma till det huset på söndag klockan 10!"

Så fortsatte Mark hela veckan och på söndagen hade över 200 människor samlats till det som så småningom blev en kår. Mark och hans fru Lydia blev senare officerare och öppnade flera kårer i Ryssland och Ukraina.

Pavel och Angelica kom tidigt med i Frälsningsarmén och brann för människors frälsning. De startade flera kårer, till exempelvi den i Dubosari och Beltsi. I Beltsi delades de nya soldaterna in i fyra grupper som varje söndag sändes ut i byarna norrut i landet. Snart startades kårer även i dessa byar!

Jag berättar om detta för att visa hur arbetet växt och hela tiden fortsätter växa. Arbetet kännetecknas av fokus på integrerad mission och det internationella mottot "Hjärtat mot Gud och handen mot medmänniskan" finns tydligt i salvationisternas medvetande. Sociala projekt utgör en stor del av kårernas aktivitet, projekt som genom åren även fått mycket stöd från Sverige både i form av ekonomiskt bistånd och inte minst genom förbön.

En mobil vårdklinik

Ett av projekten som snart pågått i 17 år, är den mobila klinik som besökt fattiga byar över hela landet. Läkarna Ana och Nikolai Caraman är salvationister och har haft ansvar för detta sedan starten. Alla som möter doktor Caraman blir gripna av hans entusiasm. Han ser alltid till att patienterna påminns om det viktigaste. Ofta säger han till mig: "Vad hjälper det, Jostein, om jag håller liv i dem några år extra om de ändå går förlorade!" Caraman ser den mobila kliniken som ett led i Jesus befallning att gå ut och bota de sjuka! Den mobila kliniken behöver allt stöd även i fortsättningen.

Moldavien har kallats Europas tickande bomb

Divisionschefen har tidigare nämnt några av dagens utmaningar. Landet lider av korruption och tidningen The Economist hade år 2015 en artikel där landet kallades Europas tickande bomb. I tillägg till detta har de ortodoxa kyrkorna nyligen formellt fattat beslut om att de vill rensa landet från främmande sekter. I ortodox uppfattning gäller det alla kyrkor som inte är ortodoxa. Samma sak har skett i andra länder i territoriet. Det är inte mer än en månad sedan en tidning i Georgien kallade Frälsningsarmén en satanisk rörelse som fördärvar den rätta tron.

Vårt arbete kommer att växa

Vi är vid gott mod och vet att Jesus kärlek övervinner allt det onda. Folket i Moldavien är gästvänligt och tycker om Frälsningsarmén. Arbetet kommer att växa både genom de 16 kårerna och överallt där salvationisterna finns som Jesus i vår tid.

Text: Ronda Gilger och Jostein Nielsen

Skriv ut Dela Kommentera (
)