På Frälsningsarméns webbplats används cookies. Cookies som behövs för att webbplatsen ska fungera kommer att sparas i din dator. Läs mer om cookies här

Jag accepterar cookies
hämta geoposition

Ökat samarbete krävs för att möta de hemlösa

Det blev en lyckad hearing om hemlöshet hos Frälsningsarmén i Uppsala. Ett flertal polititker, Socialnämnden och Barnombudsmannen var där och fick höra gripande berättelser från de hemlösas verklighet som Frälsningsarmén möter dagligen. Alla var överens om att ett ökat samarbete krävs för att möta dessa utsatta människor.

Bild 1: Karin Mellin, Barnombudsmannen i Uppsala i samtal med Kjell Karlsten, Frälsningsarmén. Bild 2: Kerstin Terje, Uppsala kommuns enhet för ensamkommande flyktingbarn, Gun Johansson Åhnell, Uppsala kommuns boendeenhet och Karin Mellin, Barnombudsmannen i Uppsala. Bild 3: Charlotte Tillenius, Frälsningsarmén, Foto: Jonas Nimmersjö

Under Frälsningsarméns hearing fredagen den 17 februari belystes de hemlösas situation, i Uppsala men också i resten av landet. Här fanns förutom personer från Frälsningsarmén  representanter från bland annat Uppsalas kommun, Socialstyrelsen, Barnombudsmannen samt från Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

-Frälsningsarméns uppdrag är att möta mänskliga behov utan åtskillnad i de olika sammanhang och miljöer där vi finns, sa Kjell Karlsten, programchef Frälsningsarmén som var moderator vid hearingen.

Fler hemlösa som är yngre och fler som är kvinnor

Per-Uno Åslund, metodstöd för Frälsningsarméns sociala verksamheter, berättade om de hemlösa personer vi möter dagligen i våra verksamheter; de som är folkbokförda i Sverige, EU-medborgare samt de personer som inte har fått uppehållstillstånd, det vill säga papperslösa och flyktingar.

Men vi ser också att fler grupper söker hjälp och att situationen har förvärrats. Andelen yngre personer i akut hemlöshet har ökat, ensamstående mammor o hemlösa kvinnor som ofta fått biståndsavslag samt ensamkommande ungdomar som söker hjälp. Ytterligare en grupp hjälpsökande som ökat är pensionärer utan missbruk av något slag.

-Vi ser också att de personer som missbrukar använder allt tyngre droger och ofta har ett komplext missbruk som är kopplat till psykisk ohälsa. Vi försöker möta de här personerna så mycket vi kan men det är svårt att få en relation till en person som har en sådan svår problematik, säger Per-Uno Åslund.

Hur livet för en ensamstående kvinna med barn byggs upp igen

Charlotte Tillenius, föreståndare för Frälsningsarméns sociala arbete i Uppsala, berättade gripande om Sofia, en fiktiv berättelse som är summan av verkligheten hos de personer hon möter dagligen i sitt arbete. Om hur Charlotte hjälper Sofia, dels praktiskt med mat, kläder men också med till exempel vårdkontakter, missbruksproblem, gemenskap, samtalsstöd med mera som allt tillsammans bygger upp Sofia och hennes barns liv igen.

En hemlös persons situation är ofta väldigt komplex

Per Lyredal, verksamhetsansvarig för Frälsningsarméns stödboende och härbärge Sagahemmet i Uppsala, belyste den komplexa situationen som en hemlös person idag ofta befinner sig i. Förutom att inte ha någonstans att bo kan personens situation innebära dålig ekonomi, somatiska sjukdomar, psykisk ohälsa, otrygg uppväxt, arbetslöshet, missbruksproblem, arbetslöshet och livsleda.

Ett bra samarbete krävs

-Kan ni tänka er att paketera allt detta i en enda olycklig människa på samhällets bottenskikt, säger Per Lyredal. Var någonstans ska vi börja? En bostad? Åtgärda hans sjukdomar? Det här kräver ett bra samarbete mellan kommun, landsting, ideella föreningar och samfund – alla vi som arbetar med dessa människor i svår nöd, säger Per Lyredal.

"Den här typen av personliga berättelser går det inte att värja sig emot"

Karin Mellin, Förstärkare BOiU (Barnombudsmannen i Uppsala) är positiv till Frälsningsarméns hearing och kommenterar efteråt:

-Jag tror att det är viktigt med den här typen av informella sammanhang då en del av problemen i den här situationen är att beslutsfattarna inte möter individerna och då är det lättare att hålla distans då man inte ser effekterna av de beslut man tar.

-Jag tror inte att man fattar sina beslut utifrån att man är onda människor, utan jag är fullt och fast övertygad om att vi gör alla vårt bästa. Men att det är något annat att läsa på papper och fatta beslut mot att möta de här människorna IRL (in real life - i verkliga livet). När man får höra den här typen av personliga berättelser så går det inte att värja sig emot dem. Och jag tror att det behövs.

-Det finns så mycket i den här frågan om hemlöshet i stort, men om barnens utsatthet i synnerhet, vilket är mitt huvudperspektiv. Jag tänker att vi ser en ökande ohälsa bland unga överlag, det är något vi måste ta på allvar. Väldigt många unga idag har väldigt mycket mer att ta ställning till, det nämndes nät-droger här förut. Förr fanns inte internet, idag är alla unga mer utsatta. Det är inte så enkelt för dem alla gånger.

-Jag ser fram emot 2018, då vi hoppas att barnkonventionen blir inskriven i svensk lag. Vi har egentligen redan förbundit oss att följa konventionen, men då kommer vi inkorporera den och då behöver vi utveckla rättspraxis på ett helt annat sätt i Sverige.

Text: Charlotte Ander, Jonas Nimmersjö
Foto: Jonas Nimmersjö

Publicerat: 2017-03-09 Skriv ut Dela