Invigningen av centret sker den 19 mars 2009 klockan 19.00 på Södermannagatan 44 i Stockholm, T-Skanstull.

Speciellt inbjudna gäster kommer att tala om personliga upplevelser och engagemang för barns och ungdomars välbefinnande. Bland annat kommer Joakim Langer, ståuppartist och engagerad i olika ungdomsprojekt samt Anders Carlberg, vd för Fryshuset som varit engagerad i Kår 393:s arbete sedan starten.

I en grannlägenhet till Kår 393 på Söder i Stockholm har Annika precis ställt i ordning de sista inredningsdetaljerna som ska förgylla det nya familjecentret. Några doftljus brinner, i hallen finns en korg med gosedjur och på väggen står texten "Blinka lilla stjärna" i guld.

Inredningen är genomtänkt i detalj. Hörnsoffan och kuddarna i vardagsrummet är till för att skapa ett inbjudande samtalsrum, där man också ska få ta det lugnt och kanske sova några minuter. Det finns inget soffbord för att undvika risken att muggar och annan disk står framme. Vill man vara mer kreativ finns ett särskilt rum för det med kritor och utklädningskläder.

- Vi vill att det ska kännas som en riktigt och rent hem. En kille som haft en alkoholiserad pappa berättade att han tyckte det var så skönt att det inte fanns någon disk framme här som man skulle vilja plocka undan, säger Annika. 

Arbetat i åtta år med ungdomar
Annika är nyligen hemkommen från London, där hon arbetat i åtta år med ungdomar på en högstadieskola. De huvudsakliga uppgifterna var enskilda samtal, grupparbete och hantering av ilska, saker som Annika tror hon kommer få stor användning av även på familjecentret.

- Många ungdomar på vår egen gata befinner sig i hemförhållanden, som kan göra dem lika stressade som barn som lever i krig. Då är det klart att det kan yttra sig i våldsamt eller självdestruktivt beteende. Jag tror inte att någon som inte är uppväxt med alkoholiserade föräldrar någonsin kan förstå hur det känns att aldrig veta vad som väntar innanför dörren när man kommer hem, det är en mänsklig rättighet för ett barn att få känna sig tryggt, säger Annika.

Inskrivning och omhändertagande på centret
Efter en ordentlig inskrivning tillsammans med vårdnadshavare får barn och ungdomar komma till centret. Där ska de få känna sig omhändertagna, trygga och få möjlighet att ge uttryck för sina känslor, något som ofta kan vara svårt när det handlar om missförhållanden i familjen. I lekrummet finns kritor, utklädningskläder och andra saker som ska kunna fungera som hjälp, när orden inte räcker.

- Att rita eller spela drama är ett ofarligt sätt att uttrycka sig. Vi måste vara kreativa för att kunna hjälpa dem som kommer hit, men också låta dem få ha roligt, säger Annika.

Att det finns stora behov även i Stockholms innerstad får kåren erfara bland annat genom de mamma/barnläger som anordnas och i kontakten som Annika haft med barn- och ungdomspsyk, barnavårdcentral och socialen är det ingen som förnekar dem.

Fokus på barn och ungdomar som växer upp i missbruk, psykisk ohälsa eller våld
Annika och de övriga i teamet är öppna för alla sätt som centret kan komma att utveckla men kommer till en början att fokusera på att bjuda in barn och ungdomar som växer upp i missbruk, psykisk ohälsa eller våld. Socialen har redan börjat höra av sig.
- Det känns positivt att de har det förtroendet för oss, säger Annika.

I höstas "tjuvstartade" hon en tjejgrupp med några tjejer från Katarina södra skola. Sju tjejer träffades på centret en gång i veckan för att prata om självförtroende, självkänsla och killar.
- De verkade trivas, säger Annika och ler. Får vi manliga ledare hit som vill hålla i killgrupper, startar vi gärna det också.

Vill kunna hjälpa barnen och ungdomarna att hitta resurser i sig själva
Efter åtta år i branschen är Annika väl medveten om att det är viktigt att hålla känslorna av att vilja rädda hela världen i schack. Att lära sig bli professionell och veta sina begränsningar. Särskilt när det gäller små barn.

- Det är lätt att vilja ta hem allihop, men man måste ha inställningen att om jag får någon att må bara lite bättre idag är jag nöjd. Och förhoppningsvis kommer jag att kunna hjälpa barnen och ungdomarna att hitta resurser i sig själva för att kunna leva lite bättre liv, säger hon.

Önskan är att bli en resurs för invånarna på Södermalm, inte en klubb som känner för att ta hand om barn.
- Vi är utbildade, seriösa och håller hög standard. Kyrkorna är kända för att starta upp en massa bra saker som det sällan blir något av, men vi vill jobba stenhårt så att det här blir något beständigt, säger Annika.

Text och foto: Kiki Broms